Den gamla Alexandras historia

Jakten var den vanligaste skuttypen i de östnyländska farvattnen i början av 1900-talet.
Dehär små skutorna med endast en mast men ordentligt tilltagna segel var snabba som vinden i lämpligt väder. Eftersom man på denhär tiden inte ännu installerade hjälpmotorer i skutorna försökte man göra segelytan så stor som möjligt. Den snabbaste skutmodellen och mest omtyckt var den östfinska med ett smäckert skrov och en vackert utsvängd klipperstäv.

En av jakterna som seglade i vår östnyländska skärgård var nämligen just Alexandra, förebilden för vår skuta. Hon byggdes år 1887 av K.R. Hansson på Reimars varv i Strömfors, och hennes första ägare var hemma från Pellinge i Borgå skärgård.

Då det blev aktuellt med ett skutbygge i Borgå skärgård för att fortsätta bygdens starka skutbyggartradition var jakten Alexandra den starkaste kandidaten tack vare den modell som byggts av en av skutans ägare, Anders Englund. Varken halvmodeller eller ritningar till någon av de gamla jakterna har hittats, men skeppsbyggnadsingenjörerna DI Carl-Anders Lindström och Jan Gustafsson gjorde ritningar till den nya Alexandra utgående från mätningar av modellen utförda av Kenneth och Guy Mickelsson. Guy Mickelsson har gjort halvmodellen t.h.

Alexandras strategiska mått var enligt ett mätbrev från år 1888

* längd 19 m
* bredd 5,9 m
* djup 2,14 m
* bärighet 42,07 brt.
* segelyta 300 m2.

De första ägarna hette Karl Wilhelm Gustafsson, Karl Fredrik Karlsson och Otto Bernhard Karlsson. År 1912 var Alexandra i behov av en upprustning som gjordes på Pellinge. I samband med den ökade man hennes bredd med nästan 1/2 m.

På 1920-talet började skepparna förse sina skutor med hjälpmotor. Också Alexandra fick år 1927 på slipen i Tolkis en hjälpmotor på 15 hästkrafter. Man litade fortfarande till seglen, men motorn kom till pass vid svag vind och då man skulle ta sig genom sund och trånga farleder.

På bilden t.h. ser du hur Alexandra såg ut år 1951. Hon hade bytt skepnad och blivit galeasriggad som de flesta andra skutorna vid den tiden.

Fastän Alexandra bytte ägare vid några tillfällen stannade hon kvar i Borgå skärgård i 74 år och anses vara vår mest långlivade skuta.
År 1960 såldes Alexandra av Karl Artur Gustafsson till Irmeli Pihlaja och Maija Asplund och lämnade Borgå för Helsingfors. Ett år senare hade de nya ägarna för avsikt att med Alexandra flytta utomlands. Resan hann den 8. januari 1961 knappt börja innan den slutade med en grundstötning i närheten av ön Vargen i Sommaröarkipelagen i Esbo skärgård. Hon övergavs genast och lämnades vind för våg tills hon småningom bröts sönder och försvann i djupet.